Jag älskar min Make. Ibland ännu mer och ibland mindre, men älskar ändå jättemassormycket.

Nu något mindre.

Jag rinde Maken för att informera vad revisorn sagt (jag är ju alltiallo liksom, hemma och för firman) men ooh han var upptagen just då så han ringer upp.

Några minuter senare ringer han. Jag säger kort vad revisorn sa och sen börjar jag säga att vi har fått brev från polisen ang. stölden. Vad säger dom då sa han. Och jag börjar läsa... och då..

-vi hör sen, jag måste.. Jag avbryter med att jag vill säga klart, det är ju bara två meningar att läsa, men nej han håller på att  pissa ner sig, han ringer sen..

En minut senare ringer han. Jag är sur. Han frågar då vad det stod och jag svarar att vi får ta det sen (tjurig, jag vet) för jag har lagt mig ner.. Men tjura inte nu sa han och då såg jag rött ;)

- Men varför i helvete ringer du upp tjugu sekunder innan du pissar ner dig??

-Jamen det kom så hastigt på.

-Men då får du ju fan söka för det, då har du ju jävligt problem alltså. Här börjar han höra att jag är jäkligt sur.

- Men, börjar han

Jag avbryter..

- Så här gör du ju jämt jämt. Är det inte viktigare än så så får du väl läsa det satans brevet när du kommer hem!

-Jaha.

-Precis.

- Jaa, då hörs vi väl sen då?

- Ja, vet helst.. (betyder troligtvis)

- Hej då

- Hej då. Klick! Klick!

Kyligt alltså.

Ibland blir jag så jävla irriterad. Här sitter jag och sorterar papper, jag är den som får leta papper när han ringer t.ex försäkringsgrejer om inbrottet, jag får kolla telefonnummer, jag kollar smhi flera gånger per dag, jag sms:ar det jäkla vädret två gånger per dag, jag sköter bokföringen och hela jävla hushållet.

Men om jag vill läsa färdigt två jäkla meningar då får vi ta det sen...

Jäkla Skitmake!

Nå, det rinner fort av.

Men ibland får jag helt enkelt nog. Jag är den som får sköta allt, även hans firma. Han säger alltid "men du är bättre på sånt där". Jaha, det kallas ANSVAR!! Fan va skönt om jag fick säga så, du är bättre på det där.. du är ju bättre på att diska fint.. du är ju bättre på att handla och bära...

Jag önskar att jag hade en make som var bättre på sånt där.

Så jag fick ägna min lilla ork på nåt trevligare.

Snacka om bortskämd, och dessvärre har jag ju del i det.

Lugn och fin..... andas djupt....

Nu har jag rasat av mig lite, svurit ack ack många gånger, vart är världen på väg med detta fula språkbruk ;)

Jag är komplicerad *skakar på huvudet och ler*

....nu ska jag dricka en tekopp och se på dumburken, en bra film vill jag se. Basta.

Så jag är lugn när Maken ringer nästa gång.. dom är ute och lägger sköten nu, så det blir väl sent, men vi måste säga God Natt annars kan jag inte sova.

Fick förresten en quilttidning med posten som jag hämtade nyss. Den kan jag ju njuta av tillsammans med tekoppen.

Nattinatti everybody!

;)

Obs jag gillar den här låten, den riktiga förstås. Men den här parodin var helt suverän. Och bra sång. Mi lajk ;)

Har inte gjort ett dyft sen sist, jo satt på diskmaskinen som jag räknar som en bedrift. Böja mig ner och plocka upp kattmatstallrikarna var ett konststycke utan dess like. Ryggen är paj och jag får ta det lugnt. Tja, som vanligt alltså.

Har börjat få lite Puhsyndrom, det där med att jag stavar bra men så ruskar hjärnan om alla bokstäverna, eller om det är det att jag skriver fortare än jag kan. Fast det kan ju också vara så att jag är en fena på att skriva i hjärnan, men fingrarna skriver liite snabbare/saktare än jag tror.

Har också börjat skriva orden som dom låter, har jag aldrig gjort förr. Typ järna, hjärna (gärna), sen skriver jag ju itne sju gånger av sex. Ulirka, Ulriak, Ularik, kärt barn har många namn.

Börjar kanske bli lite senil, t.ex nu skrev jag bil ist.f bli.

Ack ack. Har förresten börjat skriva ack ack hela tiden, liksom en gammal gumma som ojar sig över vart världen är på väg. Precis som jag dessutom gör, ack ack jag undrar vart vi är på väg... Kanske det hör ihop *nervös*

Lovade ju fler anekdoter (jäkla svårt ord) så här kommer en.

När jag var barn så pallade vi saker, där vi bor finns ju inte så mycket äpplen,apelsiner, clementin- och mangoträd, så det fick bli rabarber och morötter.

Inte fy skam det ska jag säga. Doppa rabarber i en påse socker när du har pallat färdigt, gärna sittande i ett tält på tomten till farmors torp så får du se hur mumsigt det är.

En gång på en pallarturne hos grannarna fick vi med oss finfina rabarber, ett par stycken, dom hade stoora blad. Jag och en kompis gick muntert vandrande hem till tältet, klockan var väl en bra bit över midnatt och då såg vi polisen komma mot oss.

Panik är bara förnamnet.

Vi slängde rabarbern åt sidan och fortsatte visslande (läs extremt skyldiga skrivet i pannan) i tron att vi såg ut som små duvungar.

Polisen stannade bilen och ena vevade ner rutan...

- Och vad gör ni ute så här sent?

Jag ville bara gråta.

- Eh, vi är på väg hem till tältet, svarade jag.

- Vill ni ha skjuts?

-NEJ! skrek jag nästan. Sen fick jag tillägga,  det är bara några hus bort, för att sudda bort mitt lite skyldiga vrål tidigare.

Det var nämligen inte tillåtet för mig att vara ute om nätterna, och farmor visste ju inget så det gällde att smyga tillbaka till tältet när man var klar. Det hade nog fått motsatt effekt om vi blivit hemskjutsade av polisen *gissar*

Sen gick vi i flera dar och såg oss över axeln, säkra på att polisen hade spaning på oss.

Så går det till när man får dåligt samvete när man är i tioårsåldern.

Sen i tonåren snattade jag en period vilt, så jag lärde mig dock inte av erfarenheten och min rädsla för polisen minskade drastiskt med åren ;)

Alltså snacka om bloggberoende. Ni minns för två sekunder sen simma lugnt....

Var tvungen ut och kolla och japp........

... följande.

Ulrika har nu sorterat papper i dryga två OCH en halv timme. Bara en sån sak!

Jag har hunnit en hel del. Skäms nästan över hur kaotiskt jag har/haft det. Det är skrämmande. Tänkte sitta en halvtimme bara men tiden flög iväg. Eller flög och flög, jag kämpade på. Nu har jag ont som själva satan i ryggen så nu ska jag unna mig lite vila och lite gotta *sicklar lite diskret från mungipan*

Alltså. Hur jäkla mycket pappersexercis måste skatteverket hålla på med? Ärligt?

Jag har nu suttit och bläddrat och hålat en massa jäkla papper från skatteverket. Känner mig tvingad att spara alla bara för att det är från dom.

Vi har fyra fastigheter, att två av dom är obebyggda skiter dom i. Det ska deklareras ändå. Alla fastighetstaxeringar också. Alltså jag har fått hålslagsarm av allt tryckande.

Nu ska jag pusta ut med en tekopp och en macka, sen ska jag smaska på lite ostkrokar.

Det är jag värd.

Mååånga ostkrokar ska jag få. Jag är fet, lång, sjuk och godissugen. Ta dig i häcken, Atkinsar, Rössnar, och viktigast av allt Annika Dahlberg eller vad hon heter.

Ta er i häcken! *upprepar*

Tar ni ifrån en ostkrokssugen kvinna, medelålders, trött, sjuk, fet och hålslagsarmdrabbad då får ni fan skylla er själva!!!

*drar iväg efter krokarna*

Mumsa lugnt.

Kommer ni ihåg Simma lugnt? Var det i fablernas värld.. Mumsa lugnt *prövar igen och känner efter*

Sitter som en smäck! Mumsa lugnt.

Tänkte komma med några spridda anekdoter från mitt liv...

1.  Jag har varit anmäld för inbrott och hemfridsbrott. Japp, suttit hos kriminalpolisen och berättat vår historia. Himla jobbigt faktiskt. Ett av mina tyngre minnen, även om det är ett av mina stoltaste ögonblick. Vi blev polisanmälda när vi flyttade åt vår mamma, när hon ville skiljas från sin misshandlande make (inte pappa). Hon låg på onkologen i Umeå och strålades, och vi tog handgripliget tag i själva flyttandet.

Kul att sitta hos kriminalpoliserna och berätta att deras kollega (ja han var polis) misshandlade mamma.

Ja, dom var trevliga och förstående. Och dom hade dom anat, och vi kände att vi blev trodda. Anmälan lades ner.

2.  Min mormor hade i sitt hushåll tre porslinsögon. Hon hade ett sen hon tappade synen pga Tbc. Hennes sambo hade två efter en sprängningsolycka i gruvan. Tillsammans hade dom en tiondels syn att leva med, jämfört med 400% synförmåga. Räknar då med hundra på varje öga.

Fortsattning foljer, jag har tappat prickarna over aa och o..

Titta in till någon närsomhelst du känner för det.

Säger de Usch, är det du!

kan du ju alltid titta ut igen

-Nalle Puh-

Vad är väl en morgon utan vår alldeles egen Puhbjörn? Jo, det är en morgon helt utan Puh.

Här kommer en variant av gårdagen, lika söt den..

Man kan inte annat än respektera någon som kan stava till tisdag, även om han inte stavar det rätt.

-Nalle Puh-