Vilken dag. Av tristess, plåster och ryggont. Den längsta dan sen sist det var en lång dag *suckar*

Jag har plockat lite smågrejer från när och fjärran dvs uppe och nere, men det är allt.

Och för en liten stund sen kom jag ju på att det är dags att oroa mig för morgondagens klippning. Det är väl bortemot ett år sen jag var sist. Jag hade ju tänkt klippa mig tidigare förstås, tänkte gå ner lite i vikt först bara och liksom fira med en hårklippning.

Ja, tjena.

Nu klipper jag håret av andra skäl än att hylla en lyckosam viktnedgång. Jag klipper mig för att jag måste. Jag har tunt hår, men många strån liksom, men det hjälper inte för att dom är så jädra tunna. Nu har håret vuxit sig långt och svårt att få riktig ordning på. Jag hatar att ha håret hängande och se stripigt ut, gillar att få undan det från nacken och därför har jag det i någon slags upphängning. Kan vara svans (hej hästsvansen) eller knorr (hej knorren) men nu börjar det vara för långt för det med. Det liksom hänger bara.

Alltså dags för någon dm kortare hår. Försökte klippa mig själv för ett tag sen och jag inser ju att dom ser sånt, frisörerna. Dom har väl nån slags utbildning på att se slarvskötta hår *funderar*

Har ju inte lugg heller, vill nog inte ha heller när jag tänker efter, och klipper man lugg och misstrivs så.... ja, man ser för hemsk ut länge sen, och sen ännu hemskare när det gradvis växer ut.

Vi får väl se. Värre har man väl varit med om än bädhärkutts.

Annars tänkte jag ägna morgondagen åt övervåningen, jag måste få klart där innan jag börjar hyperventilera av ilska korsad med lesshet.

Så, gott folk, ser livet ut för en norrbottning med risig kropp.

Nu ska jag ta en bloggrunda innan det är dags för Äntligen Hemma. Jag är så himla trött på Martin Timell att jag vill gråta men programmet är ju ganska bra. Jag gillar att se före-efterbilder som ni kanske minns, och där är ju mycket sånt.

Det finns andra mycket bättre program men för ikväll får detta duga. Jag får blunda för divan Timell och tillgjorda Lulu. Hon har ju tonat ner sig lite vad det verkar som och det tackar jag för..

sijolejter

Alltså, det är otroligt. Ibland förbluffar jag mig själv. Jag stapplade uppför trappen, skulle stänga balkongdörren uppe och tittade mig omkring i mitt syrum.

Då såg jag en kartong med lite mystiska saker, lite sen länge borttappade saker. Glad rotade jag lite i den kartongen. Stapplade runt i rummet och lämnade en sak här och en där.

Helt plötsligt så kändes nåt konstigt. Jag är ju snabb i kropp och tanke så jag kände bara...AJ... det sved i fingret och jag tittade dit.

Då blödde jag nåt hemskt. Det rann ner på golvet. Och jag vek in fingret i handen och knöt den och tittade mig omkring...

Då har jag gått fram och tillbaka med blodet droppande från fingret, inte känt ett dugg och inget märkt. Sen har jag gått i dessa droppar med tofflorna och på så sätt smetat ut eländet värre. Va??

Hade ju inte ens känt den fruktansvärda skadan. Jag börjar stappla ner (av samma stapplighet pga ryggen inte pga blodförlust ;)) och märker då att jag har skvätt blod upp på armen.

Jag går in i toan och låter blodet droppa fritt ner i tvättstället för att bedöma omfattningen av skadan. Japp, en liten flik rätt in och blod ville ut. Ok. Jag tar papper och torkar mig medans jag går för att leta plåster.

DÅ blöder jag så dett sipprar mellan fingrarna. Jag svär och letar plåstren i min sykorg, bra tänkt. Blod på grejerna där, hittar plåster och stapplar ut i köket. Där får jag tvätta bort blodet igen och håller hårt med papper. Fyra plåster senare är jag klar för tvätt igen. Tvättar omsorgsfullt min hand, känner hur det stramar i ansiktet, går till toan och kollar.. Då har jag smetat ut eländet i pannan medans jag inte visste att jag blödde.

Det är inte min dag.

Nu har jag sanerat lägenheten *pust* och nu sitter jag och filurar på hur jag kan använda denna historia på min Make..

Jag känner att detta är en historia som förtjänar uppmärksamhet, och att denna historia förtjänar ett minne av hur skadan uppkom. Men det minns inte huvudet. Kanske det är chock.

Ja, det känns som chock.

Jag får alltså hitta på nåt spännande sätt den uppkom på så att Maken blir impad över min rådighet och styrka, mod och fantastisk smärttröskel..

För efter jag satt på plåstren först då gjorde det ont. Eller ont och ont, det sved lite.

Jag tror att en tekopp och en film är svaret på mina våndor. Några piller mot ryggen och lite vila och sen kanske försöka förfärdiga i syrummet. Och då kanske jag upptäcker var skadan uppstod. CSI i miniatyr. Lite Houseinspirerad utredning kanske. Vi får se.

Konstigt hur man kan förbrylla sig själv *funderar*

borde jag inte ha märkt en stor skada? joo, förmodligen. Alltså pekar allt på att det är en liten skada *suckar*

Så liten att den inte ens förtjänar ett inlägg här, eller en storslagen beskrivning inför Maken *dubbelsuck*

Nå, Tjillevippen på er (ont i pekfingret när jag skriver men det skrattar jag bara åt Moahahahaaa)

.... vete tusan vad jag kan göra.

Har så himla ont i nacken och ryggen. Jäkla skit. Jag tänkte så mycket och nu tänker jag inget... göra alltså. Tänker gör jag ju, fast sakta.

Vi får se lite senare på dagen. Just nu känns det mindre kul. Jag blir så himla less bara. Att planera något och sen få planera om. Eller rättare sagt, skrinlägga planerna.

Nåja, det finns värre saker att råka ut för. Jag bör ju vara van med smärta och värk varje dag, men ibland blir jag bara så trött på allt.

Inaffsädd......

Och det är jag med. Men jag har ändå varit på tippen och slängt lite porslin och vanligt skräp, en dvd, och en walkman a la cd. Sen var jag och skänkte lite böcker till Röda Korset, eller lite och lite, dom har inte plats för dom knappt. Men jag sa, Virginia Andrews samlade verk kan ju aldrig vara fel ;) och dom höll med. Dessutom fick dom ett gäng lexikon och pysselböcker. Skönt att ha dom väck.

Imorgon måste jag bli färdig med mitt jäkla syrum, börjar bli less nu. Jag har mina 56 literslådor och jag har ställt tre under mitt bord, två för vadd och mellanlägg och en för små tygbitar. Sen har jag några mindre för UFO´n (UnFinishedObjects på quiltspråk) och färdiga alster mm.

Så det är någon timme kvar så ska det väl bli klart. Orkar snart inte mer.

Måste ju ta det lugnt torsdag så jag orkar fara iväg på vår ev. hotellvistelse på fredag.

Fick förresten besked idag att mina bröst är ok. Det är ju nästan en månad sen mammografin, min första. Jag fick hjärtat i halsgropen när jag fick mammografilappen och ett landstingsbrev samtidigt. Gulp. Så nu kan jag på allvar börja mitt silvertejpande. Jag har kommit fram till att det bröstlyftet känns bäst i nuläget. Kanske jag visar Maken på fredag när vi träffas, nyklippt, bröstlyft och tjusig *längtar*

Men det var farbror doktorn som skrev att mina prover artar sig bra, nya prov om ett par veckor men det bättrar sig. Och det känner jag ju också.

Sen fick jag ett litet paket från Lapp-Elisa med några tyger jag beställt. Glädje var det med posten idag.

Herreminje, sa farmor när kraftuttryck krävdes, och hällades. Jäsikens var också något som lät då och då hos henne, hon var inte religiös bara lite skenreligiös. Kom någon tant så rakade hon ner alla spelkort i en låda, i panik, ingen fick se vad hon gjorde ;)

Ni som läst tidigare vet ju vem min farmor är lik. Jo se nedan..

Faktiskt riktigt likt. Som sagt utan pipan då.

Dagen har avlöpt utan några större mankemang från min sida. Vi har haft strömavbrott en bra stund, vilket föranledde ett samtal till Maken.. hur vet jag om det är hos mig eller hos alla. Grannen är inte hemma.. efter en stund fick jag tag i grannen och såg att vi delade problemet, skönt då behöver jag inte göra nåt.

Makens motorproblem är avvärjt och vi diskuterar en ev hotellvistelse till helgen. Saknar ju honom, funderar på att jag och polaren T´s fru S, min kompis (fattar ni?´;)) och jag ska köra och möta dom halvvägs, bo på hotell, slöa och ha det gott.

Vi får se.

Jag har nu i mitt röjningsprojekt lyckats röra till allt uppe igen, det som såg ut som ett straxavklarat projekt har nu blivit ett nytt kaosprojekt.

Sorterar under min stryk/skärhylla. Ojojoj... gissa hur mycket tygbitar jag har, sådana som är för stora för att slängas och för små för att återbördas till tygskåpet, fel fel fel, drygt 56 liter kan jag säga.

Men snart tänkte jag bli klar. Ryggen och orken har dock tagit slut, orkade bara dra fram en massa grejer men inte städa bort dom igen. Men snart så *dregglar*

Snart är jag klar och då ska jag förevisa min övervåning i bilder, det har jag lovat. Bevis dom utlovat! Bara en sån sak!

Inte riktigt hela mitt liv utan bara idag. Utomhus ser det ut så här precis nyss..

Ni ser, snöhögarna, och bakom vår tomt syns båthamnen och det vita där är ... just det IS. Fast det har börjat bli små gluggar med smältvatten och svanarna har kommit.

Nedan så ser ni mitt vardagsrum, i väntan på en tekopp kallar jag denna installation ;)

Ojsan, jag vek undan knät men tofflan syns ;) Lite skit på linsen ser ni också i form av runda ringar. Bruna väggar och soffa *gillar* ni ser också min lille laptop, vilken sida som var uppe vet jag inte, om någon känner igen den ring! ;) Kanske det är Stort och Smått (nu är jag på redigera inläggsidan ;))

Tror mig också se en topp av Homers svans bakom texten. Just nu har han en knäfas, skall vara i knät ofta och mycket och eftersom han också är i en hårig fas ser jag ut därefter...

Nedan syns ovan sagda Homer ligga på sin favvoplats förutom knät då, på våra två modem, bakom datorskärmen, ofta syns några tassar famla efter tangentbordet när man skriver ;)

....så ser det ut hos mig just nu. Mitt i vardagens verklighet. Hos mig. Just nu.

Fridens!

Vad har jag i agendan idag? Visst låter det snajsigt, agendan? ;)

Nå, jag har inte ett smack i agendan. Tur det förresten, jag har ryggont. Tänkte ändå göra klart däruppe, garderoberna är ju klara egentligen, men det är lite fix kvar ute i rummen kan man säga. Lite grejs som ska städas undan, vill ha mer tomma ytor i mitt syrum, för sen ska här sys hehehe...

Jag ska märka upp några lådor och tänkte städa under stryk/skärbordet.

Sen tänkte jag oroa mig för onsdagens klippning. Har ju grunnat länge om eventuell klippning och nu ska jag dit. Jag blir nog inte alltför vågad, vill inte ha kort hår, men lite kortare vill jag ha.

Jag är inte bara ambivalent jag är tveksam också!

Jag ska då klippa någon dm iaf, sen får vi se. Kanske jag kör någon slingning senare när färgen jag har tonat bort. Jag menar då min självfärgade färg, inte min egen. När jag var barn så hade jag riktigt rött, det bleknade i tonåren, när jag blev vuxen och sedemera ville ha rött då var det mer guldrödblont.

Nu är det nog dags för mitt gamla röda, kanske med slingor, men det får bli närmare sommaren.

Ni som undrar.. Ja, vi har ännu fläckar med snö häruppe. Nog pratat om det.

Maken undrade menande hur vi hade det med snön häruppe. Syns gräsmattorna? Hörrö skitmake, det är MAJ, klart att gräsmattorna syns. Det är bara delar av högarna kvar fattarö.. tss, ja bah typ eh *skakar på huvudet och himlar med ögonen*

Men ja, det finns kvar. Jag ska ta en bild nu direkt faktiskt, och visa er som inte vet hur snö ser ut i maj *kommer på*

Fortsättning följer...

Fridens!

Och en liten tjillevipp!

Idag har jag hållit mig lugnare, jag har iaf sorterat och kastat minnen och foton i massor. Säkert ett par hundra foton har åkt i skräpsäcken.

Foton jag inte ens sett på flera år, foton på arbetskamrater eller kompisar som jag inte har kontakt med idag och ej kommer att få heller. Vad ska jag ha kvar dom för?

Jag har sparat endel foton, inte på gamla släktingar som jag inte vet vem dom är ens, utan på mamma och pappa, farmor och mormor.

Dessa foton har jag stoppat in i ett rensat album så nu är det foton huller om buller. Känns skönt.

Det är så härligt att få röja undan en massa skräp, en massa minnen som jag samlat som jag aldrig ens ser på eller reflekterar över.

Vi har ju inga barn så vi har ingen sådan nostalgi, ingen efter oss är ju intresserade av våra minnen.

Jag har nu ganska bra ordning i mina skrymslen. Har en låda med minnen, mina första hålfotsinlägg ;), någon barnbok mm mm, men mycket har jag kastat.

Så govänner, jag kan nu informera er om att nio säckar står redo för borttransport, två stora flyttkartonger med porslin och glas, två väskor med böcker...

Härlig känsla. Fri. Nytt liv på gång *njuter*

Tänk att kasta tillbaka dessa nio säckar plus dom tre som redan är på tippen in i snedgarderoberna igen, vilken hemsk tanke. Usch.

Tycker att jag fick inte mer utrymme, nu ligger allt sorterat i lådor och dom tar ju stor plats, men allt ligger precis där det ska vara. Det är stor skillnad. Enormt.

Japp, jag är nöjd med mitt arbete. Nästa projekt blir datarummet/kontoret.

Lite mindre projekt men viktigt ändå, hos oss råder stor oreda. Papper finns kvar men var? Det är vårt problem.

Nu ska det in i pärmar med register, allt finns så det är bara att börja. Bra är att jag kan sitta i soffan och göra mycket, det tar mindre på ryggen.

Vad kan jag säga - Jag är på G.

Inaffsädd

;)