Direktlänk till inlägg 19 maj 2009
... ensam och godislös. Hon satt och bloggade sittande i shorts pga den kraftiga värme som huset besatt. När kvinnan satt och filurade så kände hon förstrött med handen längs ena lårets utsida. HERREGUD vad knöligt tänkte hon paniskt. Som Klippiga Bergens toppiga kedja. Längs hela låret. Hon tände lampan för att beskåda bergskedjan i tydligt ljus. Ojsan tänkte hon, snacka om celluliter. Men med det tryck som kom sig av hennes andra ben som klamrade sig fast över cellulitbensknäet så kom dessa fantastiska knölar i dagen.
Hon kände en stum förundran över fenomenet. Naturen är fantastisk. Tänk att ha en karta över en bergskedja på låret, den kan bli praktiskt en dag tänkte hon. För att verkligen inse sin kropps fenomenala förmåga att anta magiska proportioner så drog kvinnan upp ena ärmen på sin kortärmade t-shirt och vad tror ni hon skådade?
Inget nytt, inte alls men hon såg på fenomenet med bestörtning, för hon såg gäddhänget dallra oroväckande dallrigt.
Hon insåg att den unga kvinna hon en gång var var borta. Hon var så borta att hon inte ens funnits.
Kvinnan lattjade till det lite genom att svänga med BÄGGE armhängena samtidigt, men insåg att datorskärmen var i fara, den svajade kraftigt i vinddraget. Hon slutade abrubt, det tog ett bra tag innan hängena slutade svänga...
Den kvinnan är jag.
Jag har dessutom bäbisveck på insidan av låren. Bara en sån sak!
Jag vet väl om att jag är Värdefull,
att jag är viktig här och nu?
Att jag är älskad för *snyft* min egen *snörvel* skull, att ingen *buhuuu* är som jaaag *sucka*
Jag har bestämt mig för att flytta min blogg, och jag hoppas verkligen att ni kommer med mig *bedjande blick och lite fjäskande ögonlockvift* Jag har lekt lite med nya bloggen ett tag och jag gillar endel grejer som finns där men inte här. Jag ho...
Vädret är grått och trist, det regnar lite duggigt. Härligt för potatisen. Jag har tänkt städa färdigt idag. Ganska märkligt vilka tankar som kommer när man städar. Jag tänkte igår på när jag var frisk. Då skulle städningen klaras av på kortast möj...
Fast man är liten är man minst lika viktig som en stor -Nalle Puh- ...
... på hur livet ser ut. Ganska bra kom hon fram till, även om hon hade endel önskningar hon kunde tänka sig få uppfyllda. Kanske en vinst på sisådär ett par miljoner tänkte hon, vilken ro dessa pengar skulle ge, samt lite tyg och gotta till hennes...
Att utvecklas är att vandra närmare bestämt från en ofullkomlighet till en annan -Okänd- ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||
|